spårämne

Spårämne är ett ämne som krävs i mycket små mängder av levande organismer för att upprätthålla normal funktion. Hos människor definieras spårämnen som element som behövs i mikrogram till milligramnivåer per dag och som inte räknas bland de större makroämnena som kalcium, natrium, kalium, klor och magnesium. Vanliga spårämnen hos människor inkluderar järn, zink, koppar, mangan, jod, selen, molybden och krom; kobolt är viktigt som en del av vitamin B12. Förekomsten av fluor i små mängder är ibland diskuterad som spårämne, men statusen varierar beroende på sammanhang och population.

Spårämnena fungerar huvudsakligen som cofaktorer till enzymer eller som komponenter i proteiner och hormonsystem. De bidrar till bland annat syretransport (järn i hemoglobin och myoglobin), antioxidativt försvar (selen i selenoproteiner), metabolism och energiomsättning (zink, mangan, järn), hormon- och sköldkörtelfunktion (jod), samt dna-syntes och avfallsbehandling (koppar, molybden).

Källor till spårämnen är varierade och inkluderar kött, fisk och skaldjur, mejeriprodukter, fullkorn, gröna grönsaker och baljväxter. Biotillgängligheten påverkas av livsmedelssammansättning och näringsintaget; exempelvis järn från animaliska källor absorberas bättre än icke-hemjärn från växter, medan fytater minskar upptaget av zink och järn. Brister kan leda till allvarliga hälsoproblem som järnbristanemi och jodbrist med struma, medan överskott kan vara giftigt (t.ex. järnöverskott, koppar- eller selenöverskott).

Bedömning av spårämnen görs oftast genom blod- eller serumprover och i vissa fall urinprover. Rekommenderade intag varierar mellan ålder, kön och livssituation; nationella näringsrekommendationer följs i allmänhet. Spårämnen är viktiga för en mängd fysiologiska processer men krävs endast i små mängder för att stödja hälsa och metabolism.