smakorganen

Smakorganen avser de strukturer i människokroppen som uppfattar smak, främst smaklökarna i tungan men även i mjuka gommen, svalget och epiglottis. Smaklökarna är små sensoriska enheter som innehåller smakreceptorceller, supportceller och nervändar. De finns i olika typer av smakpapiller på tungans yta: fungiforma papiller längst fram och på sidorna, circumvallata papiller vid tungroten och foliata papiller längs sidorna. Varje smaklök innehåller flera taste receptor-celler som kopplas till smaknerverna.

Funktion och transduktion av smak är uppdelad i flera grundläggande smaker: söt, surt, salt, bittert och umami, samt ibland fett. Söt, umami och bitter överförs huvudsakligen genom GPCR-receptorer (till exempel T1R- och T2R-familjerna), medan saltaktiveras av natriumströmmar i en del smakreceptorer och surt huvudsakligen via protonkanaler. Smakreceptorer i smaklökarna genererar sedan elektriska signaler som förs vidare till hjärnstammen via nerverna i ansiktets kärl, främst chorda tympani (n. facialis, VII) för främre 2/3 av tungan, glossopharyngeus (IX) för bakre 1/3 och vagus (X) för epiglottis och svalget.

Nervernas signaler når nucleus tractus solitarius i medulla oblongata och vidare till thalamus och därefter till gustatoriska cortex i insula och den ventrolaterala delen av operculum. Smakupplevelsen samverkar ofta med lukt, vilket ger färg och komplexitet åt smaken.

Antalet smaklökar uppskattas till cirka 8 000–10 000 hos vuxna, med varje smaklök innehållande ungefär 50–100 smakreceptorceller. Smaklökarna förnyas regelbundet, vanligtvis med en livslängd på cirka 10–14 dagar. Vanliga kliniska tillstånd inkluderar förlust av smak (ageusia), nedsatt smak (hyposomi) och smakförvrängningar (dysgeusia), ofta relaterade till nervskador, infektioner eller näringsbrister.