smakpapiller

Smakpapillerna är små upphöjningar i tungans yta som innehåller smaklökarna, de sensoriska enheterna i gustation. Varje smaklök består av smakreceptorceller, stödjeceller och nervändar. Smakreceptorerna reagerar på kemiska ämnen i maten och omvandlar dem till nervsignaler som når hjärnan.

Det finns olika typer av smakpapiller: fungiforma papiller är små och spridda främst på tungan främre del och innehåller smaklökar; circumvallata (vallate) papiller bildar en V-form längs tungans bakre kant och är särskilt talrika; foliata papiller sitter på tungans sidor i närheten av tungan kanter; filiforma papiller är flest men saknar ofta smaklökar och bidrar främst till känsel och textur.

Smaklökarna består av smakreceptorceller som har mikrovilli som sticker ut i en smakpor; receptorerna aktiveras av olika smakämnen och signaler leds vidare via kranialnerverna VII (n. facialis, via chorda tympani för främre två tredjedelar av tungan), IX (n. glossopharyngeus) och X (n. vagus).

Smakerna: De fem grundsmakerna är sött, surt, salt, beskt och umami. Smakreceptorerna används olika mekanismer: sött och umami registreras ofta av T1R-receptorer, beska via T2R-receptorer, medan salt och surt i stor utsträckning upplevs via jonkanaler.

Smakcellerna förnyas kontinuerligt, vanligtvis med en livslängd på cirka 10–14 dagar.

Kliniska aspekter: Smakupplevelsen kan minska med ålder eller vid användning av vissa läkemedel, rökning eller strålbehandling. Tillstånd som ageusia (smaklöshet) eller dysgeusi (förvrängd smak) förekommer och kan förekomma vid olika orala tillstånd.