sköldhjältehormoner

Sköldkörtelhormonerna produceras i huvudsak i sköldkörteln och består av tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Kalcitonin, som också härrör från sköldkörtelns celler, deltar i kalciumbalansen men har en mindre betydelse för metabolismen.

Syntes och frisättning sker i folliklarna där jod binder till tyroglobulin. Tyroperoxidas katalyserar iodination och sammanfogning av MIT och DIT till T4 och T3, som lagras i folliklarna som del av tyroglobulin. När hormonfrisättning krävs proteolyseras tyroglobulinet och fria T4 och T3 frisätts i blodet under påverkan av TSH från hypofysen. T4 dominerar i sekretionen, men T3 är den mest biologiskt aktiva formen; mycket av T3 bildas genom omvandling av T4 i vävnaderna via deiodinaser.

Transporten i blodet sker främst bundet till transportproteinerna tyroxinbindande globulin (TBG), transthyretin och albumin; en fri fraktion av T4 och T3 är den aktiva formen.

Verkan omfattar reglering av basal ämnesomsättning, värmeproduktion, protein-, kolhydrat- och fettmetabolism samt normal tillväxt och CNS-utveckling hos foster och barn. Hormonerna har hög särskild betydelse för utvecklingen av centrala nervsystemet under graviditet och tidig barndom.

Regleringen sker via hypothalamus-hypofys-axeln: TRH stimulerar TSH, som i sin tur stimulerar sköldkörteln att frisätta T4 och T3. Fri T4 och T3 ger negativ feedback till både hypothalamus och hypofysen.

Kliniskt är hypotyreos kopplat till trötthet, viktökning och kyligare tolerans, medan hypertyreos ger viktminskning, hjärtklappning och värmeintolerans. Jodtillförsel och screening av nyfödda är viktiga för folkhälsan.