skogshälsa

Skogshälsa avser hälsa, arbetsmiljö och välbefinnande hos personer som arbetar i skogsbruk och skogliga verksamheter. Begreppet omfattar arbetsmiljö, ergonomi och psykosociala aspekter med fokus på förebyggande av skador och sjukdomar, bland exempelvis avverknings- och röjningspersonal samt övrig personal i skogsmiljö.

Vanliga risker är användning av motorsåg, fallande träd och arbete på höga höjder, vältning av timmer, tungt lyft, maskin- och fordonsanvändning (ATV, skotare), manuell hantering, repetitiva rörelser och vibrationer. Dessutom kan buller, kyla, fukt, hudreaktioner och exponering för kemikalier, oljor och bekämpningsmedel förekomma. Avverkningsarbete utsätter också personal för väder- och terrängförhållanden.

Förebyggande arbete innefattar riskbedömning, utbildning i sågteknik och fallskydd, användning av personlig skyddsutrustning såsom hjälm, hörselskydd, skogsstövlar och särskilda skyddskläder, maskinunderhåll och säkra arbetsrutiner. Arbetstider, pauser och arbetsorganisation tas i beaktande för att minska belastning och olyckor. Medicinska uppföljningar och vaccinationsprogram kan förekomma där det är relevant.

Regulatoriskt regleras skogshälsa av arbetsmiljölagstiftning i Sverige och EU-direktiv, med tillsyn av Arbetsmiljöverket. Arbetsgivare ansvarar för riskbedömning och skydd av arbetstagarna samt utbildning. Forskning och rådgivning inom skogsbrukets hälsa och arbetsmiljö bedrivs av forskningsinstitut som Skogforsk och av fackliga och arbetsgivarorganisationer.

Skogshälsa ses ofta som en tvärvetenskaplig disciplin som kombinerar arbets- och miljömedicin, ergonomi, arbetspsykologi och säkerhetsarbete. Den fortsätter att utvecklas genom ny teknik, förbättrad utrustning och bättre arbetsrutiner för att öka säkerhet och produktivitet i skogssektorn.