självreproduktion

Självreproduktion är begreppet att ett system producerar kopior av sig själv eller upprätthåller sin egen inre organisation och komponenter så att det kan fortsätta existera och återupprepa processen utan konstant yttre uppbyggnad. Begreppet används inom flera fält, bland annat biologi och systemteori, och kan beskriva både livsorganismer och konstgjorda eller teoretiska system som kan återskapa sina egna strukturer.

Inom systemteori används ofta termen autopoiesis för att beskriva hur ett självorganiserande system upprätthåller sin identitet genom att kontinuerligt producera och byta ut sina egna delar samt genom att upprätthålla en avgränsning mot omgivningen. Kärnan i autopoiesis är organisatorisk slutenhet: systemen består av ett nätverk av processer som regenererar och upprätthåller sig själva, snarare än enbart att klona materia. Detta innebär att självreproduktion handlar om bevarandet av en viss struktur och funktion, inte bara om att kopiera material i största allmänhet.

I biologin innebär självreproduktion oftast cellära eller organismrelaterade processer, såsom celldelning och utveckling där genetisk information kopieras och celler delar sig för att bilda nya individer. Virus betraktas ofta som beroende av värdceller för reproduktion och därmed inte helt autopoetiska enligt klassisk definition, eftersom deras livsfunktioner inte upprätthålls självständigt utan kräver en annan organism. I forskningen ses självreproduktion också i sammanhang som syntetisk biologi och teknologiska system, där målet är att skapa maskiner eller molekylära system som kan reparera, underhålla och i möjligaste mån återskapa sina egna komponenter.

Självreproduktion får därmed betrakta som ett centralt tema inom förståelsen av vad som gör liv, samt hur komplexa system kan uppvisa självständigt bevarande och replikation.