röntgenundersökning

Röntgenundersökning är en medicinsk avbildning som använder joniserande strålning för att avbilda kroppens strukturer. Den konventionella röntgenundersökningen ger vanligtvis tvådimensionella bilder och kan kompletteras av fluoroskopi eller datortomografi för mer detaljer. Undersökningen utförs ofta i en radiologiavdelning eller röntgenrum.

Genomförandet utförs av en legitimerad radiograf eller röntgensjuksköterska och tolkas av läkare med radiologisk kompetens. Patienten placeras i rätt position för att få önskad projektion, och åtgärder som skydd mot strålning följs enligt ALARA-principen. Blyförkläde används där det är lämpligt, och stråldosen anpassas efter undersökningen och patientens ålder. Vissa undersökningar kräver kontrastmedel för att tydliggöra strukturer, till exempel jodbaserad kontrast för kärl eller urinvägar och bariumhaltigt medel för mag-tarmkanalen.

Vanliga indikationer inkluderar misstänkta frakturer, ledsjukdomar och skador, lung- och hjärtbildning vid respiratoriska eller kardiovaskulära symptom, samt undersökningar av bukens organ eller tårar och tänder. Röntgen ger snabb information och är relativt kostnadseffektivt, men har begränsningar: bilderna är tvådimensionella och kan överlappa olika vävnader, vilket gör mjukvävnadsskador svåra att bedöma jämfört med senare bildtekniker som CT eller MRT.

Tolkning och uppföljning görs av radiologen eller ansvarig läkare, som lämnar en rapport med fynd och eventuella rekommendationer för vidare utredning eller behandling.