röntgenkällor

Röntgenkällor är anordningar som avger röntgenstrålning, en form av elektromagnetisk strålning med hög energi. De används inom medicinsk bilddiagnostik, materialanalys, industriell radiografi och forskning. Röntgenkällorna kan vara olika typer och uppbyggda för olika användningsområden och doskrav.

Den vanligaste typen är röntgenrör. I ett röntgenrör avges röntgenstrålar när en elektronström accelereras mot en metallisk anod, oftast tungsten. Strålarnas energi och intensitet bestäms av spänningen i installationen, och strålarna filtreras för att förbättra bildkvaliteten och minska onödig energi. Röntgenrör finns i olika konfigurationer och används flitigt i medicinsk diagnostik, tandröntgen och industriell radiografi.

En annan kategori består av slutna radioisotopkällor som avger strålning genom naturlig nedbrytning. Dessa används främst i industriell radiografi och vissa terapiformer, ofta i kapslar som ger en kontrollerad dos. Exempel inkluderar iridium-192 och kobolt-60. Sådana källor kräver kraftiga skärmar, särskilda skyddsrum och strikta säkerhetsrutiner.

Vid sidan av konventionella källor finns avancerade ljuskällor som synkrotronljus och fria elektronlaser (FEL). Dessa producerar mycket intensiva och riktade röntgenstrålar för forskning inom kristallografi, biologi och materialvetenskap och kräver stora anläggningar samt omfattande strålningssäkerhet.

Säkerhet och reglering är centrala för röntgenkällor. Användningen övervakas av myndigheter, och verksamheterna kräver utbildad personal, skyddsåtgärder, dosmätning och licensiering. Skydd byggs med blyskärmar, säkring och kontinuerlig övervakning.

Namnet kommer från den tyske fysikern Wilhelm Röntgen, som 1895 först observerade röntgenstrålning.