ränterisk

Ränterisk är den risk som uppstår när förändringar i marknadsräntor påverkar värdet på räntebärande tillgångar och skulder eller den framtida inkomsten från räntebärande verksamhet. För investerare innebär ränterisk främst prisförändringar i obligationer och liknande instrument när räntorna varierar. För banker, försäkringsbolag och pension-fonder handlar det ofta om hur förändringar i räntor påverkar nettoresultat, kassaflöden och solvens.

Ränterisken uppstår särskilt när tillgångar och skulder inte är helt synkroniserade i sin räntebindning eller när webbplatser har embedded options. Den kan delas upp i olika dimensioner, bland annat prisrisk vid fast ränta och inkomstrisk vid rörlig ränta. Viktiga källor är förändringar i centralbankens styrränta, inflationsförväntningar, marknadsfluktuationer och likviditet i marknaden.

Mätning av ränterisk sker vanligtvis med duration, modifyerad duration och konvexitet, som beskriver hur känsligt värdet är för liten respektive större ränteförändringar. Andra metoder inkluderar gap-analys, stresstester och VaR (värde i oro). Dessa verktyg används för att bedöma potentiella förluster och för att kommunicera risknivåer till ledning och tillsynsmyndigheter.

Hantering av ränterisk omfattar användning av derivat (ränteswappar, terminer, optioner), immunisering genom tidsmässig och storleksmässig matchning av tillgångar och skulder, samt diversifiering och förändringar i portföljens duration. Regulatoriska ramverk, såsom IRRBB inom banksektorn, kräver ofta rapportering och hantering av räntestringsrisken i bankens bok. Ränterisk är därmed central för finansmarknadernas stabilitet och långsiktiga avkastning.