rottillväxtregime

Rottillväxtregime är ett begrepp inom botanik, skogsbruk och jordbruk som används för att beskriva det karakteristiska mönstret för rottillväxt och nedbrytning under olika miljöförhållanden. Begreppet fokuserar på hur nybildning av rötter, deras död och ersättning samverkar med markens näringssituation, fuktighet och temperatur. Eftersom definitionen varierar mellan studier och disciplin, är rottillväxtregimet i praktiken ofta lokalt anpassat snarare än en universell standard.

Drivkrafter och mekanismer: de viktigaste faktorerna är koltillgång från skott till rötter, näringstillgång i jorden, markfuktighet och mikrobiell aktivitet i rhizosfären. Under näringsfattiga eller stressfyllda förhållanden ökar ofta rotomsättningen och produktionen av finrötter, vilket påverkar växternas förmåga att ta upp vatten och mineraler. Temperaturen påverkar både tillväxt och dödlighet, medan mykorrhizal och andra rhizomiska samarbeten kan modifiera rotförgrening och näringsutbyte.

Betydelse: rottillväxtregimen påverkar markens kolbalans genom rotavfall och kolinlagring, jordstruktur genom rotensamverkan och växters resilienser mot torka, översvämning och näringsbrist. Förvaltning och forskning använder begreppet för att bättre förstå och modellera skogs- och jordbruksekosystemens funktion.

Metoder: studier baseras på minirhizotronobservationer, rotutstikning i markprover och märkning av kol- eller kväve isotoper för att uppskatta produktion och dödlighet.

Se även: rottillväxt, rotbiologi, jordhälsa, skogsförvaltning.