rotgrödor

Rotgrödor är växter vars ätbara del utvecklas under jord. Begreppet omfattar främst två typer av underjordiska lagringsorgan: rotfrukter där hela roten äts, och knöl- eller tuberbaserade organ som lagrar näring i en underjordisk struktur. Vanliga rotgrödor är morötter, palsternacka, rödbeta och kålrot samt potatis, som utgör ett viktigt inslag i många kök och odlingssystem.

Odling och användning: Rotgrödor odlas främst i tempererade klimat och kräver djup, väldränerad jord samt regelbunden näring. Växelbruk används för att motverka sjukdomar och skadedjur. Skörden sker när lagringsorganen når rätt storlek, och efter skörd krävs ofta torkning eller annan förberedelse innan lagring. Potatis lagras svalt och mörkt, medan andra rotgrödor ofta vårdas för längre hållbarhet i kalla, torra miljöer.

Näring och användning: Rotgrödor bidrar med kolhydrater och kostfiber samt vitaminer och mineraler. Morötter är en källa till betakaroten, rödbeta innehåller folat och andra mineraler, och kålrot bidrar med fiber och energibärande kolhydrater. De används i allt från soppor och grytor till ugnsrostning, sallader och mos.

Betydelse och hållbarhet: Efter skörd kan många rotgrödor lagras under kalla och mörka förhållanden i månader, vilket gör dem till en viktig del av livsmedelsförsörjningen i många regioner. Rotgrödor har lång historisk betydelse som basföda och spelar fortfarande en central roll i jordbruksekonomin och kosthållningar världen över.