rörelseökningen

Rörelseökningen är ett begrepp som används inom rehabilitering och motorisk utveckling för att beskriva processen att öka individens rörelsemängd och funktion. Begreppet är inte en fast diagnostisk term utan beskriver en målstyrd progression där man gradvis ökar rörelseomfång, styrka och koordination samt tolerans för vardagliga belastningar.

Den fysiologiska grundförutsättningen innefattar ökad vävnadstolerans och töjbarhet i muskler och senor, förbättrad ledmobilitet och neuromuskulär kontroll, samt smärtmodulering och anpassning av motorisk inlärning. Rörelseökningen uppnås genom en kombination av vad som ofta kallas progressive overload: gradvis ökade krav i rörelseomfång, styrke- och stabiliseringsträning samt funktionell och task-specifik träning.

Tillvägagångssätt inom klinisk verksamhet inkluderar progressiva rörelsemobilitets- och styrkeövningar, manuell terapi som stödjer ledens och vävnaders rörlighet, dynamisk stretching och övningar som främjar koordination och proprioception i vardagliga aktiviteter. Viktiga principer är individuellt anpassad progression, smärt- och skadehantering samt tydlig återhämtningsplan.

Utvärdering görs med mätningar av rörelseomfång (goniometri eller liknande), funktionstester och patientrapporterade utfall. Rörelseökningen används särskilt vid rehabilitering efter skada eller operation, i behandling av kroniska rörelseinskränkningar och i utvecklingen av motorisk färdighet hos barn.

Se även: rörelseomfång, ergonomi, rehabilitering, motorisk utveckling.