partielltrycket

Partielltrycket är den del av det totala gastrycket i en blandning som tilldelas ett enskilt ämne. Det motsvarar det tryck som gasen skulle utöva om den fanns ensam i samma volym vid samma temperatur. Enligt Daltons lag beräknas partielltrycket som P_i = X_i P_tot, där X_i är gasens molekylära bråkdel i blandningen och P_tot är det totala trycket. Enheten är ofta kilopascal (kPa) eller atmosfär (atm).

Exempel: i torr luft vid havsnivå är syrgasmolekylerna ungefär 21 procent, medan kväve står för cirka 78 procent. Det ger P_O2 ≈ 0,21 atm ≈ 21 kPa vid ett totalt tryck på 1 atm. Detta illustrerar hur varje gas bidrar till helhetens tryck.

Användning: partielltryck är central i kemiska beräkningar, respiration och dykningsvetenskap. I fysiologi används alveolärt partielltryck för syre och koldioxid för att beskriva gasutbytet i lungorna. I vätskor följer lösligheten för en gas Henrys lag, som kopplar löslighet till gasens partielltryck.

Relaterade begrepp: Daltons lag beskriver att det totala trycket är summan av partielltrycken. X_i = n_i/n_tot, där n_i är antal mol av gas i blandningen. Partielltryck används också i ångtryck och i gasers blandningar i industriella processer.

Historia: Konceptet partielltryck utvecklades av John Dalton i början av 1800-talet och har blivit en grundläggande princip inom kemi, fysik och biologi.