oftalmoskopet

Oftalmoskopet är ett ögoninstrument som används för att undersöka ögats bakre delar, särskilt näthinnan, den optiska nervens skiva och maculan. Genom ljus och optik gör det det möjligt att bedöma ögats inre struktur och upptäcka sjukdomar som påverkar näthinnan eller synnerven. Det är ett centralt verktyg inom ögonsjukvård och används även i allmänmedicin vid akuta eller lätta ögonrelaterade symptom.

Oftalmoskopet finns i två huvudvarianter: direkt oftalmoskop och indirekt oftalmoskop. Direkta oftalmoskopet är handhållet och placeras nära ögat; det belyser näthinnan samtidigt som undersökaren ser genom instrumentets lins. Det ger en snabb bedömning med hög förstoring men har ett begränsat synfält. Indirekt oftalmoskopi använder en extern ljuskälla och en konvex lins (vanligtvis cirka 20 dioptrier) som hålls framför ögat. Denna teknik ger ett mycket större synfält och bättre visuell översikt av hela näthinnan, särskilt i periferin, men kräver mer träning och ofta en binokulär visningsanordning.

Procedur och användning: För bästa bild används ofta pupillvidgning med medicinska droppar för att öka synfältet. Undersökningen utförs medan patienten sitter eller ligger bekvämt; ljuset riktas in i ögat och oftalmoskopet används för att följa blodkärl och näthinnan. Vid behov kombineras oftalmoskopi med bredare ögonundersökning eller slitlampundersökning.

Begränsningar och betydelse: Synfält och bildkvalitet påverkas av teknik, pupilstorlek och patientens samarbete. Regelbunden oftalmoskopi möjliggör upptäckt av diabetesretinopati, hypertensiv retinopati, näthinneavlossning och opticusjukdomar samt uppföljning vid glaukom.