näringscykeln

Näringscykeln, eller biogeokemisk cykel, beskriver hur näringsämnen cirkulerar mellan levande organismer och den icke-levande miljön. Den omfattar bland annat kol, kväve, fosfor och svavel, samt hur dessa ämnen rör sig genom jord, vatten och atmosfär. Växter och andra producenter tar upp oorganiska näringsämnen från marken eller vattnet och omvandlar dem till organiska föreningar som bygger upp cellulära strukturer och energi. Genom hela ekosystemet fördelas näringen mellan producenter, konsumenter och nedbrytare.

I processen bryts organiskt material ned av nedbrytare som mikroorganismer och svampar, vilket frigör mineralnäring som växterna kan återanvända. Viktiga omvandlingar inkluderar kvävefiksation från atmosfären, ammonifikation och nitrifikation samt fosforkretsloppet. Näringsämnen överförs mellan mark, vatten och organismer och har olika omloppstider beroende på ämne och miljö, från dagar till tusentals år i sediment.

Människans aktiviteter påverkar näringscyklerna i stor utsträckning. Gödsling och utsläpp ökar flödet av kväve och fosfor till ekosystem, vilket kan leda till övergödning och syrebrist i vattenmiljöer. Utsläpp från jordbruk, avfalls- och industriprocesser kan förändra hur näringsämnen lagras, återvinns och förs vidare inom mark och vatten. Förståelsen av näringscyklerna är central för hållbar markanvändning, jordens bördighet och bevarande av ekosystemtjänster.