njurpåverkande

Njurpåverkande, eller nefrotoxisk, beskriver substanser eller behandlingar som kan skada njurarnas funktion eller struktur. Begreppet innefattar både akuta och kroniska effekter och kan uppträda efter enbart en exponering eller vid upprepad eller långvarig exponering. Njurpåverkan klassificeras ofta utifrån verkningsmekanism, klinisk presentation och graden av funktionsnedsättning som uppstår efter exponering.

Många nefrotoxiner verkar genom olika vägar: direkt cytotoxisk skada på njurtubuli, hemodynamisk påverkan som försämrar njurblodflödet, interstitiell nefrit, samt glomerulär skada. Denna mångfald gör riskbedömning och behandling komplex.

Exempel på njurpåverkande agenser inkluderar läkemedel och kontrastmedel: NSAID, aminoglykosidantibiotika som gentamicin, platinumföreningar såsom cisplatin, vissa immunosuppressiva läkemedel som cyclosporin och tacrolimus, samt läkemedel som ifosfamide och amphotericin B. Jodhaltiga radiokontrastmedel vid medicinska bilddiagnostiska undersökningar och tungmetaller som arsenik eller cadmium är även kända orsaker.

Symptomutvecklingen varierar; många fall uppvisar ökning i kreatinin och minskad glomerulär filtrationshastighet (GFR) inom dagar till veckor efter exponering. Kliniska tecken kan vara oliguri, viktminskning och elektrolytrubbningar. Diagnos ställs vanligtvis utifrån temporal koppling till exponering, laboratorieprover och i vissa fall bilddiagnostik; särskild vikt läggs vid tidig upptäckt och bedömning av njurfunktionen före och under behandling.

Förebyggande åtgärder innefattar att undvika onödig exponering och att justera doser efter njurfunktionen, adekvat hydrering och övervakning av njurparametrar vid behandling med kända nefrotoxiner. Vid misstanke om njurpåverkan kan avbrytande av målsubstanser och alternativa behandlingar övervägas samt stödjande vård som behandling av akuta njursvikt om det uppstår. Risken varierar med ålder, diabetes, nyrebaserad sjukdom och samtidig exponering för flera njurtoxiska agenser.