neurovaskulär

Neurovaskulär är ett begrepp som beskriver samspelet mellan nervvävnad och blodkärl. Begreppet används inom neurovetenskap, medicin och anatomi för att hänvisa till hur nervsystemet och det vaskulära systemet fungerar som en integrerad enhet. I praktiken innefattar det neurovaskulära enheter där neuroner, gliaceller och kärl kommunicerar genom cellrelationer och signalvägar som reglerar blodflöde och blodkärlens permeabilitet.

Den neurovaskulära enheten består av celler i hjärnan och ryggmärgen samt deras näraliggande blodkärl: endotelceller i kapillärer, pericyter, astrocyter och andra gliaceller, neuroner och mikrovaskulaturen. En central funktion är neurovaskulär koppling som justerar lokalt blodflöde i takt med neuronal aktivitet, samt upprätthållande av blod-brain-barriären.

Funktioner och betydelse: neurovaskulära mekanismer säkrar energi- och näringstillförsel samt bortforsling av metabola avfallsprodukter. Autoreglering av cerebral perfusion och kommunikation mellan nervceller och kärl bidrar till stabilitet i hjärnfunktionen och skydd mot skadliga ämnen.

Tillstånd och klinisk relevans: störningar i neurovaskulära processen är centrala vid stroke och TIA, aneurysm, arteriovenösa missbildningar och migrän med aura. Tillstånd där perifera nerver och blodkärl påverkas uppträder ofta i polyneuropati eller vaskulär neuropati.

Forskning och diagnostik omfattar neurovaskulära enhetens roll i neuroimaging och funktionell bildteknik, där tekniker som funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) mäter blodflödets förändringar som svar på neuronal aktivitet. Förstudier fokuserar också på neuroinflammation, blod-brain-barriärens integritet och terapeutiska mål som förbättrar neurovaskulär funktion.