nätverksarkitekturen

Nätverksarkitekturen avser hur ett datanätverk är utformat och organiserat på olika nivåer för att stödja kommunikation mellan enheter, tjänster och användare. Den beskriver vilka delar som ingår, hur de ansluts, vilka protokoll och standarder som används samt hur data färdas från avsändare till mottagare. En väl fungerande arkitektur uppfyller krav på prestanda, tillförlitlighet, säkerhet och skalbarhet och underlättar vidareutveckling och förvaltning.

Historiskt används ofta OSI-modellen som teoretisk referens, medan praktiska nätverk ofta följer TCP/IP-modellen. I båda fallen kan arkitekturen delas in i lager eller domäner som access-, distributions- och kärnlager. Viktiga principer inkluderar separering av data- och kontrollplan, standardiserade gränssnitt, samt redundans och felhantering. Val av topologi—till exempel stjärn-, mesh- eller trädstrukturer—påverkar hur komponenter kopplas samman och hur avbrott isoleras.

Moderna nätverksarkitekturer betonar flexibilitet och styrning genom programvarubaserade lösningar som software-defined networking (SDN) och nätverksfunktionvirtualisering (NFV). Moln- och edge-baserade modeller flyttar funktionalitet närmare användarna. Säkerhet, hanterbarhet och kvalitetstjänster (QoS) integreras över hela arkitekturen, och övervakning och automatisering används för att uppnå hög tillgänglighet och effektiv drift.