näringsspridning

Näringsspridning är processen där näringsämnen förflyttas från områden med högre koncentration till områden med lägre koncentration eller transporteras via vatten eller andra medier. Det innefattar näringsämnen som kväve, fosfor, kalium och mikromineraler som växter och mikroorganismer behöver för tillväxt och metabolism.

Förflyttningen sker vanligtvis genom diffusion, där molekyler rör sig nedför koncentrationsgradienten, samt genom massflöde eller advektion när näringsämnen följer med vatten eller annan vätska. I mark och sediment kan även processer som sorption-desorption, mineralisering och biogeokemisk omsättning påverka hur mycket av ett ämne som är tillgängligt för växter. Spridningen sker ofta i kombination med rotutnyttjande och mikrobiell aktivitet som omvandlar organiska ämnen till former växter kan ta upp.

Faktorer som påverkar näringsspridningen inkluderar markfuktighet, temperatur, pH, jordtextur och organiskt material samt mikrobiell aktivitet. I vattenmiljöer påverkas spridningen av vattnets rörelser, turbulens och konduktivitet, vilket avgör hur snabbt och hur långt näringsämnena fördelas.

Betydelse och tillämpning: Näringsspridningen är avgörande för växtnäring och produktivitet i jordbruket samt för näringsbalansen i ekosystem. Oönskad spridning kan leda till miljöpåverkan som eutrofiering av sjöar och vattendrag. Förvaltning fokuserar på att optimera spridningen genom strategisk gödsling, tidsanpassning och jordvård för att öka upptaget och minska förluster.