måttosäkerhet

Måttosäkerhet är ett mått på hur väl ett uppmätt värde speglar det verkliga, okända värdet i en given situation. Den beskriver spridningen i upprepade mätningar och andra faktorer som påverkar resultatet. Måttosäkerhet skiljer sig från fel i den meningen att osäkerheten är en kvantifierbar uppskattning av hur mycket mätresultatet kan skilja från det sanna värdet, medan fel ofta används för att beteckna systematiska avvikelser som kan korrigeras.

Orsaker till måttosäkerhet kommer från flera källor: instrumentets upplösning och drift, kalibrering, miljöförhållanden, metod och procedur, operatörens olika tolkningar, samt dataanalys och behandling. Osäkerheten delas ofta in i slumpmässiga (tillfälliga) och systematiska (ofta bias) bidrag. I praktiken kan reproducerbarhet mellan olika mätningar och olika mätningar under samma förhållanden användas för att uppskatta den slumpmässiga osäkerheten.

Hur osäkerhet uttrycks och används: Osäkerheten anges vanligtvis som standardosäkerhet (u) eller som expanded uncertainties (U) med en täckningsfaktor k, ofta k = 2 vilket ungefär motsvarar 95 % konfidensnivå. Man skiljer mellan absoluta och relativa osäkerheter. En vanlig rapportering är värde ± U eller värde ± U i procent av värdet.

Beräkning och spridning av osäkerhet: Enhetlig metod är GUM (Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement). Osäkerheter kombineras vanligtvis enligt roten ur summan av kvadrater (RSS) för oberoende bidrag. Vid flera beroenden kan Monte Carlo-simulering användas. Viktigt är att osäkerheten är spårbar till nationella och internationella standarder och ofta kopplad till kalibrering och mätkedjor för spårbarhet.

I praktiken påverkar måttosäkerheten hur resultat används i beslut, kvalitetskontroll och vetenskaplig rapportering. Standarder såsom GUM och ISO/IEC-guiden betonar tydlig redovisning av osäkerhet för att möjliggöra jämförelser och rättvisa bedömningar. Exempel: ett mått på längd kan rapporteras som 12,34 cm ± 0,04 cm (k = 2).