målcellen

Målcellen är en biologisk cell som svarar på ett visst signalmolekyl, till exempel ett hormon, en neurotransmittor eller ett läkemedel. För att en cell ska fungera som målcelle måste den bära rätt receptor eller annan mekanism som gör att signalen kan omvandlas till en cellulär respons. Receptorerna kan vara belägna i cellmembranet eller inne i cellen.

Vattenlösliga signalämnen binder oftast till membranreceptorer och utlöser en snabb signaltransduktion via sekundära budbärare som cAMP eller Ca2+. Lipidlösliga ämnen, som steroidhormoner, diffunderar genom membranet och binder till intracellulära receptorer som påverkar genexpression och medför längre tids förändringar i cellens funktion.

Responsen hos målcellen avgörs av antalet receptorer och deras affinitet, samt av de aktiva signalvägar dessa receptorer kopplas till. Vid långvarig exponering kan målcellen ändra sin känslighet genom uppreglering eller nedreglering av receptorerna och genom desensibilisering av signalvägarna.

Exempel på vanliga målceller är insulinreceptorernas celler i lever, muskel och fettvävnad som reglerar glukosmetabolismen; adrenalinreceptorer i hjärta, skelettmuskulatur och blodkärl som påverkar hjärtfrekvens och blodflöde; samt celler i sköldkörteln och andra vävnader där hormonernas effekter reglerar ämnesomsättning och tillväxt.

Inom medicin och farmakologi används begreppet målceller för att beskriva de celler som läkemedel är avsedda att påverka genom sina specifika receptorer eller andra molekylära mål. Målceller är centrala för förståelsen av hur hormoner, nervsignaler och läkemedel verkar i kroppen.