myndighetsföreskrifter

Myndighetsföreskrifter är normativa regler som utfärdas av offentliga myndigheter i Sverige inom ramen för sin regleringsbefogenhet. De är vanligtvis bindande och gäller allmänt för personer, företag och andra verksamheter, och anger krav, förbud, procedurer samt tekniska standarder som myndigheten vill att reglerna ska följa. Föreskrifterna kan till exempel reglera tillstånds- och rapporteringsplikt, arbetsmiljökrav, miljökrav, tekniska specifikationer eller avgiftsstrukturer.

Rätten att utfärda sådana föreskrifter grundar sig i lag eller förordning; myndigheten får endast reglera inom det mandat som lagstiftningen ger. Föreskrifterna ska stå i samklang med högre rättsordning, och i händelse av konflikt väger lag och förordning tyngst. Dessa föreskrifter skiljer sig från lagar och förordningar genom att de ges av en myndighet inom dess verksamhetsområde och normalt avser tillämpningen av lagstiftningen i praktiken.

I praktiken utarbetas myndighetsföreskrifter ofta efter utredningar och samråd, och beslutas av den ansvariga myndighetens organ eller ledning. De publiceras i officiella kanaler och träder i kraft på angivet datum. Vissa föreskrifter kan också ändras eller upphävas när behoven förändras.

Juridisk verkan: föreskrifterna är i regel bindande; brott mot föreskriften kan medföra administrativa sanktioner eller civil-/straffrättsliga konsekvenser om det följer av annan lagstiftning. Allmänna råd som ofta används tillsammans med föreskrifterna är inte bindande i samma utsträckning. Överklagning kan ske om föreskriften upplevs överskrida befogenhet eller strida mot högre rättsregler.

Se även: lag, förordning, allmänna råd, rättsordning i Sverige.