mjukvaruprototyping

Mjukvaruprototyping är en metod där man skapar en delvis fungerande version av ett mjukvarusystem i syfte att utforska krav, användbarhet och tekniska lösningar innan fullständig utveckling. Prototyper används för att kommunicera idéer mellan utvecklare, designers och intressenter samt för att bedöma risker och affärsnytta i ett tidigt skede.

Det finns olika typer av prototyper. Lågupplösta prototyper fokuserar på användargränssnitt och arbetsflöden och byggs snabbt med enkla verktyg. Högupplösta prototyper närmar sig en färdig lösning med realistisk design och interaktion, men utan fullständig funktionalitet. En kastprototyp är avsedd att kastas bort efter användning i kravinsamling eller testning, medan en evolutionär prototyp byggs vidare och kan utvecklas till den slutliga produkten.

Processen brukar innefatta kravinsamling, val av vad som behöver prototypas, konstruktionsarbete, användartester och analys av feedback. Iteration är vanligt förekommande: varje cykel leder till förbättringar i krav, design och teknik. Prototyping kan kombineras med agila arbetssätt för att snabbt anpassa sig till nya insikter.

Fördelar med mjukvaruprototyping inkluderar möjlighet till snabb användarfeedback, bättre kommunikation mellan intressenter och tidig riskreducering när det gäller krav och arkitektur. Begränsningar innebär att prototyper inte alltid speglar prestanda, säkerhet eller icke-funktionell krav, och att fokus på prototypen kan leda till skenbara lösningar eller kravförändringar längre fram. Brukas ofta inom UI/UX-design, affärsprocesser och arkitekturval.