mittshaftfrakturer

Mittshaftfrakturer är frakturer som drabbar mittdelen, eller diaphysen, av ett långt rörben. De kan uppstå i olika ben men är särskilt vanliga i radius och ulna (underarmen) samt i tibia och femur. Frakturen kan vara enkel eller comminuted och delas ofta in i transversala, vinklade (oblique), spiralformade eller lösa fragment samt öppna eller stängda frakturer.

Orsakerna är mestadels traumatiska: fall mot utsträckt arm, bilolyckor eller sportrelaterade skador. Barn kan få mittshaftfrakturer vid mindre våld på grund av benens större elasticitet och tillväxtzoner; vuxna har oftare displacement och bildade fragment. Öppna frakturer kräver särskild hantering med antibiotikabehandling och snabb kirurgisk rengöring.

Symtom innefattar ofta akut smärta, svullnad, deformitet eller tecken på instabilitet i området. Nyttan av neurovaskulär undersökning är viktig för att upptäcka samtidig kärl- eller nervskada. Diagnostik baseras på röntgen i två projektioner; CT kan användas vid komplexa eller proximala skador.

Behandling beror på läget, displacement, patientens ålder och frakturegenskaper. Sensitiva och stabila stfrakturer kan behandlas konservativt med immobilisering i gips eller ortos, ofta efter en eventuell sluten reposition. Displacerade eller instabila frakturer samt öppna frakturer behandlas vanligtvis operativt, exempelvis med skruv- och plattfixation (ORIF) eller intramedullär nålning i vissa ben. Rehabilitering och fysioterapi är viktig för funktion och rörelseåtergång.

Komplikationer inkluderar nonunion, malunion, infektion vid öppna frakturer och, mindre ofta, neurovaskulära kvarstående bortfall. Prognosen är generellt god med rätt behandling, men återhämtningstiden varierar beroende på ben och patientfaktorer.