mineralfärger

Mineralfärg är färgen hos ett mineral, hur ljus uppfattas när det når och återspeglas från kristallen. Färgen varierar mellan olika prover och kan förändras av miljöförhållanden, kemisk sammansättning, kristallstruktur och mineralets historik, till exempel bestrålning eller uppvärmning.

Den vanligaste färgorsaken är närvaro av färgande ämnen i kristallen, särskilt övergångsmetalljoner som järn, koppar, krom eller titan. Exempel är kvarts där järn- och titanföreningar ger bruna, gula eller röda nyanser (amethyst och citrin); krom ger rubinrött i korund och grönt i smaragd, ofta med bidrag av vanadium; koppar kan ge blått eller grönt i vissa mineraler.

Färg kan också uppkomma genom färgcentrum eller defekter i kristallen, särskilt efter bestrålning eller naturlig radiering. Sådana färger är ofta inte direkt kopplade till kemisk färgning utan till elektroniska hålrum i gitterstrukturen. Effekterna kan gå över tid eller förändras under exponering för ljus och värme.

Opaler uppvisar ett särskilt starkt färgspel som inte beror på kemisk färg utan på spegling och diffraktion i mikroskopiska silica-strukturer, vilket ger ett spektrum av färger som skiftar med betraktaren.

Vissa mineraler är pleokroiska och visar olika färger i olika riktningar när de betraktas i ljuset. Exempel är turmalin och iolit; andalusit kan uppvisa tre färger i olika orienteringar.

Fluorescens och phosphorescens förekommer också hos vissa mineraler; under UV-ljus lyser de ofta i märkliga färger, som fluorittens blåvioletta eller willemitens gröna glans.