miljöfarlighet

Miljöfarlighet är ett svenskt begrepp som beskriver en substans eller en verksamhets potential att orsaka skada på miljön. Begreppet används för att bedöma risker för vatten, mark, luft och ekosystem samt för människors hälsa vid exponering genom miljöfaktorer. Miljöfarlighet påverkas av egenskaper som giftighet för vattenlevande organismer, persistens i naturen, bioackumulation, spridningsbenägenhet samt faror som brandfarlighet eller explosivitet när dessa egenskaper har konsekvenser för miljön.

Inom nationell och EU-regelverk används miljöfarlighet i klassificering, märkning och tillståndsfrågor. Under EU:s klassificerings- och märkningsförordning CLP klassificeras ämnen bland annat som miljöfarliga om de utgör risk för miljön, vilket kräver särskild märkning och hantering. I Sverige används miljöbalken och övriga miljö- och kemikalieregler för att bedöma och hantera miljöfarlighet i verksamheter, produkter och avfall.

Substanser eller verksamheter som bedöms vara miljöfarliga kan omfattas av särskilda krav, tillstånd, utsläppsåtgärder, lagring och avfallshantering. Miljöfarligt avfall, till exempel oljor, lösningsmedel, bekämpningsmedel och tungmetaller, kräver särskild hantering och destruktion.

Praktisk bedömning av miljöfarlighet utförs av behöriga myndigheter som Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. Begreppet är vanligt i svensk rätt och miljöarbete och används för att skapa förebyggande åtgärder och säker hantering av farliga ämnen och verksamheter.