mikrovågsplaner

Mikrovågsplaner är ett svenskt begrepp som vanligtvis används för att beskriva planer, projekt eller policyinitiativ som rör användning av mikrovågor, liksom fältet mikrovågsingenjörskap där man designar och analyserar system som verkar i mikrovågsfrekvenser. Begreppet är mångtydigt och kan avse antingen praktiska planeringsprojekt inom telekommunikation och radar eller den tekniska disciplinens teoretiska och tekniska arbete.

Mikrovågsfrekvenser täcker ungefär 1 GHz till flera hundra GHz. Vanliga komponenter i mikrovågsanläggningar är antenner, vågledare, mikrostripkretsar, isolatorer, förstärkare och mixers. Designmetoderna innefattar S-parameteranalys, elektromagnetisk simulering och systemintegration. Planering kan handla om nätverks- eller infrastrukturdesign, exempelvis punkt-till-punktkommunikation, satellitlänkning eller radarapplikationer.

Användningsområden inkluderar mobiltelekommunikation och 5G, satellitkommunikation, radiolokalisering och lufttrafikledning, medicinsk behandling och industriell uppvärmning med mikrovågor, samt konsumentprodukter som mikrovågsugnar. Inom forskning används mikrovågsplaner också för att utveckla nya kretsar och metoder för högfrekvenssignalbehandling.

Historiskt utvecklades mikrovågsteknologi under 1940- och 1950-talen inom radarforskning. Därefter kom mikrovågsintegration och planar teknologi, vilket möjliggjorde små, kostnadseffektiva kretsar och system. Säkerhet och reglering spelar en central roll i planering och användning av mikrovågsystem, eftersom exponering för mikrovågor är icke-ioniserande; spektrumfördelning och tillgång regleras av nationella och internationella organ.