mikroklimatsmätningsstationer

Mikroklimatsmätningsstationer är uppsättningar sensorer som placeras i ett begränsat område för att mäta lokala klimatförhållanden med högre rumslig upplösning än traditionella väderstationer. De används inom stadsplanering, jordbruk, ekologi och forskning för att få en detaljerad bild av hur mikroklimatet varierar inom ett område, till exempel i stadsmiljöer, parker eller lantbruk.

De flesta mikroklimatsstationer mäter grundläggande parametrar såsom lufttemperatur, relativ luftfuktighet, vindhastighet och vindriktning, samt strålning (sol- och globalstrålning) och nederbörd. Många installationer inkluderar även mark- eller jordtemperatur och markfuktighet, lufttryck, samt ibland luftkvalitet. Beroende på syfte kan sensorer för ljus, fuktnivåer och andra miljöparametrar tillkomma. Sensorerna kopplas ofta till ett lokalt eller fjärrbaserat datainsamlingssystem för lagring och överföring till en central databas.

Placering och konstruktion syftar till att fånga omgivningens faktiska mikroklimat utan att sensorerna påverkas av direkta solstrålar eller andra störningar. Stationerna placeras vanligtvis på byggnader, i parker eller i fält, med skydd och speciell sensorteknik som minimerar fel som orsakats av strålning och vindskydd. Placeringens representativitet och underhåll är centrala frågor.

Data från mikroklimatsstationer används för att kartlägga urbana värmeöar, stödja klimatanpassning och urbana planeringsbeslut, validera klimats- eller hydrologimodeller samt stödja jord- och grödoraktiviteter. Vanligtvis följs standarder och kvalitetsrutiner från väder- och meteorologiska myndigheter, och data hanteras i standardformat med regelbunden kalibrering och metadata. Utmaningar inkluderar underhåll, kalibrering, datafel och kostnader för långsiktig drift.