metallanalys

Metallanalys är analys av metalliska material med avsikt att fastställa deras kemiska sammansättning, samt ibland mikrostruktur och vissa fysikaliska egenskaper. Den används inom metallurgi, materialvetenskap och industriell kvalitetskontroll för att identifiera legeringar, verifiera materialkrav, upptäcka föroreningar och stödja materialval och design.

Metoder för kemisk analys omfattar flera tekniker. X-ray fluorescence (XRF) används för snabb bestämning av ofta förekommande elementen i bulkmaterial. Optisk emission-spektrometri (OES, inklusive ICP-OES) och attomabsorption (AAS) används för mer noggrann kvantifikation av flera element. Induktivt bunden plasmamasspektrometri (ICP-MS) är känslig för spårämnen. Handhållna eller laboratoriebaserade enheter möjliggör olika insatser, allt från grova skikt till serietillverkning. Våta kemiska metoder, där provet löses upp och analysera genom titrering eller kolorimetri, används ibland som komplement eller när andra tekniker inte är lämpliga.

Metallografisk analys fokuserar på mikrostrukturen och fas-sammansättningen. Genom provberedning (färgning, polering) och optisk mikroskopi eller scanningelektronmikroskopi (SEM) tillsammans med energidispersionsröntgen (EDS) eller röntgendiffraktion (XRD) studeras kornstorlek, faser, korrosion och gränsytor. Dessa metoder ger insikt i materialets mekaniska egenskaper och livslängd.

Provtagning och provberedning är avgörande, eftersom resultatet beror på representativitet och korrekta referensmaterial. Standarder från ISO, ASTM och andra organ används för kalibrering, metodval och rapportering. Metallanalys är central i tillverkning, återvinning, kvalitetssäkring och forskning som kräver exakt och tillförlitlig materialkännedom.