matspjälkning

Matspjälkning är den process där organismer bryter ned födoämen till mindre molekyler som kan tas upp och användas av kroppen. Den omfattar både mekanisk bearbetning och kemisk nedbrytning som möjliggör absorption av näringsämnen.

Maten börjar brytas ned i munnen genom tuggning och saliv, som bland annat innehåller amylas som bryter ned stärkelse. Födan förs vidare genom esofagus med peristaltik till magsäcken, där sur miljö och enzymer som pepsin startar nedbrytningen av proteiner.

I tunntarmen sker huvuddelen av nedbrytningen och absorptionen. Bukspottkörtelns enzymer (lipaser, proteaser och amylaser) och gallansyror från levern (via gallblåsan) hjälper till att bryta ned fett, protein och kolhydrater. Tarmväggens egna enzymer fullbordar nedbrytningen. Tunntarmens villi och mikrovilli ökar ytan för absorption av monosackarider, aminosyror, fettsyror och fettlösliga vitaminer. Näringsämnena tas upp till blodet eller lymfsystemet och transporteras till kroppens vävnader.

Tjocktarmen absorberar vatten och elektrolyter och formar avföring. Levern producerar galla som hjälper fettnedbrytningen och bukspottkörteln tillför enzymer till tunntarmen. Gallblåsan lagrar och koncentrerar gallan.

Reglering av matsmältningen sker via hormoner som gastrin, sekretin och kolecystokinin samt via det enteriska nervsystemet. Miljön i matsmältningskanalen och tarmfloran påverkar funktion och hälsa.

Problem som reflux, magsår, celiaki, inflammatoriska tarmsjukdomar eller laktosintolerans kan påverka matspjälkningen. En balanserad kost med fiber och vätska stödjer normal funktion.