markägande

Markägande är äganderätten till mark, oftast till en fastighet, i Sverige. Den som äger marken har rätt att använda området, utveckla byggnader och bedriva verksamhet inom lagens ramar samt att överlåta, hyra ut eller belåna marken. Ägandet kan innehas av privatpersoner, företag eller offentliga organ som kommun eller stat. För att ägandet ska vara juridiskt giltigt registreras ofta äganderätten i fastighetsregistret hos Lantmäteriet via lagfart. Vid köp överförs ägandet genom köpeavtal och registrering; belåning registreras som inteckning i fastigheten.

Med markägande följer rättigheter och skyldigheter. Ägaren får styra markens användning inom gällande planer och regler, men måste följa plan- och bygglagen, miljöbalken och andra bestämmelser. I vissa fall finns servitut eller nyttjanderätter kopplade till marken som ger andra rätt att nyttja väg, ledningar eller liknande. Allmänhetens rätt till naturen, allemansrätten, ger människor rätt att vistas i och uppleva naturen på större delar av området, även om marken ägs privat, så länge hänsyn och säkerhet beaktas.

Markägande påverkas av hur marken används i planering och politik. Privat markägande dominerar bland bostäder och privat jord- eller skogsbruk, medan kommunalt och statligt ägande ofta gäller större natur- eller infrastrukturområden. Den svenska rättsordningen reglerar hur äganderätt får överföras, belastas och användas genom plan- och bygglagen samt annan relevant lagstiftning.