äganderätten

Äganderätten är inom svensk rätt den primära rätten att inneha och själv råda över en sak. Den som äger en sak har normalt rätt att använda den, förfoga över den och avyttra den, samt att hindra andra från otillåten användning. Äganderätten gäller både lös egendom och fast egendom, men reglerna skiljer sig mellan olika typer av tillgångar och rättsliga sammanhang.

I Sverige regleras äganderätten främst av Jordabalken när det gäller fast egendom. Allmänna skydd regleras i Regeringsformen, som skyddar äganderätten mot godtycklig tvång och främjar rättssäkerhet. Ägare har rätt att sälja, överlåta, hyra ut och belåna sin egendom. Belåning sker vanligtvis med pantbrev som säkerhet. Ägaren bär ansvar för sin egendom enligt tillämplig lagstiftning, som underhåll och betalning av skatt.

Begränsningar följer dock av lag. Plan- och bygglagstiftning, miljö- och hälsoskydd samt kommunala regler kan hindra fullständig frihet i hur ägaren får använda sin egendom. Offentliga ingrepp som expropriering kräver lagstöd och ersättning. Äganderätten går dessutom att begränsa genom servitut, nyttjanderätt eller upplåtelser som regleras i fastighetsrättslig lagstiftning.

Delat ägande och samfälligheter förekommer vid bostadsrättsföreningar, tomträtter och gemensam ägd mark. Dessa rättigheter balanserar ägarens kontroll med andras intressen och obligatoriska regler.

Sammanfattning: Äganderätten utgör en grundläggande del av privat rättslig ordning i Sverige och regleras av centrala lagar som Jordabalken och Regeringsformen, samt av övriga ramlagar som begränsar eller skyddar ägarens rätt.