lövfällande

Lövfällande beskriver växter som varje år tappar sina blad, vanligtvis under hösten. Begreppet används framför allt om lövfällande träd och buskar i tempererade och boreala klimat. Det står i kontrast till barr- och bladverk som behåller bladen året runt, alltså vintergröna arter.

Orsaken till lövfällningen är ofta vinteranpassning och vattenbesparing. Under våren och sommaren bildas blad för fotosyntes; när dagslängden minskar och temperaturen sjunker bryts klorofyllet ner och andra pigment synliggörs. En abskissionszon bildas vid bladfästet och bladet faller av. Växter kan även vara säsongsdeciduous i svar på torka eller andra miljöförhållanden.

Ekologiskt spelar lövfällningen en viktig roll i näringscykeln: de fallna löven bryts ner och tillför näringsämnen till marken. Lövlagret skapar livsmiljöer för mikroorganismer, insekter och svampar. För människor och trädgårdsägare innebär lövfällande arter variation i landskapets säsongsfärg, samt möjligheter till vinter- och vår ljusinsläpp när bladen fallit.

Exempel på svenska lövfällande arter inkluderar ek (Quercus robur eller Quercus petraea), bok (Fagus sylvatica), björk (Betula pendula eller Betula pubescens), lönn (Acer spp.), alm (Alnus glutinosa), ask (Fraxinus excelsior) och lind (Tilia cordata).