läkningshastighet

Läkningshastighet är ett begrepp som beskriver hur snabbt vävnader återfår struktur och funktion efter skada eller sjukdom. Inom medicin används termen för att jämföra hur olika vävnader läker, hur olika behandlingar påverkar återhämtningen samt hur patientens allmänna hälsa påverkar processen. Den totala läkningshastigheten är resultatet av flera biologiska moment och varierar mellan vävnadstyper, skadetillstånd och individer.

På molekylär och cellnivå följer läkningsprocessen oftast tre eller fyra faser: hemostas och inflammation, proliferationsfasen där ny vävnad bildas (re-epitelialisering, angiogenes och granulationsvävnad) samt remodellering där den nya vävnaden organiseras och ofta stärks. Olika vävnader läker med olika tempo; hudläkning sker oftast inom dagar till veckor, medan benfrakturer eller större lever- och muskelskador kan ta månader. Faktorer som påverkar hastigheten inkluderar blodtillförsel och syretillgång, näring, infektion samt cellulära respons och tillväxthormoner.

Faktorer som kan fördröja läkningshastigheten är ålder, diabetes och andra kroniska sjukdomar, rökning, dålig näring, överdriven mekanisk belastning, infektion och vissa mediciner som kortikosteroider eller immunosuppressiva läkemedel. God sårläkningsmiljö, god blodförsörjning, rätt fuktighet och smärtlindring kan underlätta processen. Kliniska bedömningar kan ske genom att följa förändringen i skadans storlek över tid, biomekaniska tester eller histologiska analyser i forskningssammanhang.

Inom rehabilitering används ofta begreppet för att främja snabb och funktionell återgång till aktivitet samtidigt som återskade risk minimeras. Läkningshastigheten varierar stort mellan individer och vävnader, vilket gör behandlingar ofta individuellt anpassade och övervakade över tid.