läkemedelsmatinteraktioner

Läkemedelsmatinteraktioner är interaktioner mellan läkemedel och livsmedel eller drycker som kan förändra läkemedlets effekt eller säkerhet. Sådana interaktioner uppstår när födoämnen påverkar läkemedlets absorption, metabolism eller utsöndring (farmakokinetik) eller när födoämnet förstärker eller hämmar läkemedlets farmakologiska effekt (farmakodynamik). Riskfaktorer är polyfarmaci, ålder och nedsatt lever- eller njurfunktion, samt dosering och tidsmässig exponering. Informationen bör användas i kombinatorisk bedömning tillsammans med läkemedelslistor och övervakning av patienten.

Vanliga mekanismer och exempel. Absorption kan påverkas av livsmedel och tillskott. Mjölk och andra mejeriprodukter kan minska absorptionen av tetracykliner och kinoloner; järn- och kalciumtillskott kan också binda läkemedel och minska upptaget. Levotyroxin, ett sköldkörtelhormon som vanligtvis tas för hypotyreos, påverkas av kaffe, fiberrik kost och mineraltillskott; det rekommenderas oftast att ta läkemedlet på fastande mage och separera från tillskott. Metabolism kan ändras av exempelvis grapefruitjuice, som hämmar CYP3A4 och kan höja plasmakoncentrationer av vissa statiner och kalciumantagonister. Växtbaserade preparat som Johannesört kan inducera CYP-enzymer och minska effekten av många läkemedel. Farmakodynamiska interaktioner uppstår när livsmedel förstärker eller försvagar läkemedlets effekt utan att ändra koncentrationen, till exempel tillsammans med antikoagulantia där blomkål och bladgrönsaker kan påverka INR genom vitamin K-innehåll.

Behandling och förebyggande: vårdgivare bör granska patientens kost- och läkemedelsvanor samt ge råd om rätt timing och separation av läkemedel och föda. Vid osäkerhet bör interaktionsdatabaser och klinisk övervakning användas. Polyfarmaci och individuella faktorer kräver ofta anpassning av dosering eller övervakning av effekter och biverkningar.