luftmolekyl

En luftmolekyl är i praktiken en molekyl som förekommer i jordens atmosfär. Luft är dock inte en enskild molekyl utan en blandning av olika gaser, vattenånga och små partiklar. De största beståndsdelarna i torr luft är kväve (N2) cirka 78 procent och syre (O2) cirka 21 procent. Mindre men viktiga komponenter är argon (Ar) omkring 0,9–1,0 procent och koldioxid (CO2) cirka 0,04 procent. Spår av neon (Ne), helium (He), metan (CH4) och andra gaser förekommer också. Vattenånga varierar kraftigt med plats och väder och kan utgöra upp till några få procent av luften. Tillsammans bestämmer dessa molekyler luftens kemiska och fysikaliska egenskaper.

De flesta dominanta molekylerna i luft är diatomiska eller små polyatomiska och är i allmänhet icke-polära. Vid rumstemperatur rör sig dessa molekyler mycket snabbt; typiska medelhastigheter ligger i storleksordningen några hundra meter per sekund. Luft som blandning följer gaslagarna och uppvisar egenskaper som diffusion och konvektion som uppkommer genom molekylära kollisioner och termisk rörelse. På makro-nivå uppträder luften som ett kontinuerligt medium trots att den består av många olika molekyler; tillstånd och beteende bestäms av temperatur, tryck och sammansättning.

Användning och betydelse: begreppet luftmolekyl används främst i undervisning och forskning för att diskutera vilka molekyler som utgör luft. För studier av respiration, växthuseffekt och klimat är det viktigt att känna till olika molekylers egenskaper, reaktivitet och hur de absorberar och sprider energi.