lösningsfokuserad

Lösningsfokuserad terapi (SFBT) är en korttidsterapeutisk metod som fokuserar på lösningar och klientens egna resurser istället för att undersöka orsaker till problemen. Metoden utvecklades på 1980-talet av Steve de Shazer och Insoo Kim Berg vid Brief Family Therapy Center i Milwaukee och har sedan spridits till psykoterapi, coaching och socialt arbete. Målet är att hjälpa klienten att beskriva önskat läge i framtiden och identifiera små steg som kan leda dit.

Grunden består i att klient och terapeut samarbetar, att språket formar upplevelsen av problem och lösningar, och att fokuset ligger på vad som fungerer redan nu. Viktiga principer är framtidsfokus, konkret målformulering, och användning av klientens styrkor. Tekniker som ofta används inkluderar mirakelfrågan (hur livet skulle se ut om problemet plötsligt försvann), skalfrågor (fråga hur mycket förändring klienten vill se), samt undantags- och copingfrågor för att kartlägga när problemet inte uppträder.

Processen innebär att klienten beskriver tydliga mål, terapeuten hjälper till att hitta små, genomförbara åtgärder och ibland ger uppgifter mellan sessionerna. SFBT används inom individuell terapi, par- och familjeterapi samt i arbets- och skolsammanhang. Det anses ofta vara särskilt lämpligt för mildare till medelstora problem samt när snabb förbättring efterfrågas.

Forskning visar blandade resultat: vissa studier finner god effekt jämfört med andra korttidsterapier för vissa tillstånd, men det saknas entydiga bevis för alla problemklasser eller allvarliga psykiska tillstånd. Kritik riktas mot risken för förenkling och behovet av kulturell anpassning samt att metoden förutsätter klientens motivation och gemensam vilja att förändras.