mirakelfrågan

Mirakelfrågan är en central teknik inom lösningsfokuserad korttids­terapi (SFBT) och andra lösningsinriktade samtalsmetoder. Den består av en hypotetisk fråga som uppmanar klienten att föreställa sig att ett mirakel inträffar under natten och att det problem man söker hjälp med plötsligt är borta. Ingen förklaring behövs – klienten beskriver istället vad som skulle vara annorlunda när hen vaknar.

Genom att formulera problemet som något som redan är löst uppmanar mirakelfrågan klienten att fokusera på mål, resurser och konkreta skillnader i vardagen. Vanliga följdfrågor är: vad skulle vara det första som är annorlunda? hur skulle du märka det i din omgivning? vilka små tecken skulle visa att miraklet har hänt? I praktiken följs ofta frågan av en skala 0–10 för att mäta förändringsgrad.

Historiskt utvecklades mirakelfrågan inom den lösningsfokuserade traditionen i USA, främst av Steve de Shazer och Insoo Kim Berg vid Milwaukee‑centret på 1980-talet. Den har spridits till många områden utanför psykoterapi, bland annat inom skolväsendet, socialt arbete och coaching.

Användningen kräver känslighet för klientens kontext och kultur. Frågan passar inte i akuta eller riskfyllda situationer eller när klienten har svårt att föreställa sig förändringar. Det är ett verktyg bland flera och bör integreras med aktivt lyssnande, bekräftelse och arbete med konkreta, små steg i vardagen.