kärntillväxt

Kärntillväxt, oftast kallat angiogenes, är processen där nya blodkärl bildas. Detta kan ske genom sprouting från befintliga kärl eller i vissa fall genom bildning av kärl från progenitorceller (vasculogenes). Kärntillväxt är viktigt vid normal embryonal utveckling, vävnadsläkning och återbildning av blodförsörjning i vävnader, liksom under kvinnans reproduktiva cykel där blodkärl förändras i livmodern och i äggstockarna.

Den molekylära regleringen av kärntillväxt är komplex och sker via ett nätverk av tillväxtfaktorer och signalvägar. Hypoxi ökar produktionen av HIF-1α, vilket höjer uttrycket av VEGF och andra proangiogena faktorer som FGFs och angiopoietiner. VEGF verkar på endotelceller genom VEGFR och främjar sprouting-angiogenes, där tipceller migrerar och stalkceller bygger ny kärlväg. Notch-signalering bidrar till reglering av kärldens täthet och mognad. Det finns även intussusceptiv angiogenes där befintliga kärl delas och växer snabbare. Remodellering av extracellulär matrix och metalloproteinaser möjliggör bildning av funktionella lumen i nya kapillärer. Arteriogenes beskriver särskilt remodellering och ökning av större artärer i svar på ökat blodflöde eller tillväxtstimuli.

Fysiologiskt är kärntillväxt central under fosterutvecklingen, i sårläkning och i reproduktiva vävnader. Den måste regleras noggrant eftersom oordnad kärntillväxt kan bidra till sjukdom. Patologiskt är angiogenes ofta en förutsättning för tumörtillväxt och metastasering, och den är involverad i ögonsjukdomar som diabetisk retinopati och åldersrelaterad makuladegeneration. Denna balans mellan främjande och begränsning av kärltillväxt har stor klinisk betydelse. Behandlingar som hämmar angiogenes används i cancer och vissa ögonsjukdomar, medan strategier som syftar till att stimulera kärntillväxt undersöks för att förbättra perfusion vid ischemisk vävnad.