källmiljöer

Källmiljöer är de omgivande förhållanden där en källa uppkommer, förekommer och bevaras. Begreppet omfattar inte bara källans fysiska form utan också den sociala och historiska kontext i vilken den producerades, såsom avsändare, avsikter, målgrupp och institutionell eller politisk ram. En källmiljö inkluderar även hur källan har bearbetats, editerats eller vidareförmedlats genom tiden samt hur den har förvarats och tillgängliggjorts av arkiv, bibliotek eller digitala plattformar.

Genom att redogöra för källmiljön kan forskaren bedöma källans tillförlitlighet och tolkningsmöjligheter. Viktiga delar att analysera är provenance (ursprung och ägarskap), upphov, avsikt och mottagare, produceringsförhållanden, distribution och senare redigering eller censur, samt materiella och institutionella begränsningar som påverkat bevarandet och åtkomsten. Källmiljö används inom flera disciplinområden såsom historia, arkeologi, journalistik och digital humaniora.

I praktiken kan olika typer av källor illustrera hur källmiljöer formar tolkningen: ett kungligt dokument bevarat i en senare sammanställning kan reflektera redaktionell inflytande; en dagboksanteckning ger vardagslivets skildring men är färgad av personligt perspektiv och publikens förväntningar; en digital bild bär metadata och plattformsrelaterade kompressioner som påverkar tolkningen. I den digitala eran innefattar källmiljö även dataursprung, lagringsmedia och plattformspolicyer som påverkar tillgänglighet och autenticitet.

En god forskningspraxis är att dokumentera källmiljön som en del av källkritik, triangulera med andra källor och tydligt redovisa osäkerheter som uppstår ur produktion, bevarande och spridning av källan.