krysningspunkter

Krysningspunkter är temperaturer vid vilka en vätska övergår till en kristallin fast fas när den kyls under konstant tryck. Begreppet används för att beskriva antingen den temperatur där kristalliseringen startar (nukleation) eller den jämviktskrysningspunkten som motsvarar fasgränsen mellan flytande och kristallina faser i ett fasdiagram.

För rena ämnen är krysningspunkten vanligtvis densamma som smältpunkten vid samma tryck. För lösningar och blandningar kan krysningspunkten ligga lägre än den teoretiska smältpunkten på grund av superkylning, översmätningsförhållanden och närvaro av främmande ämnen. Olika polymorfer kan ge flera krysningspunkter eftersom varje kristallform kan ha sin egen stabila övergångstemperatur.

Kristallisering uppträder genom nukleation och vidare tillväxt av kristaller. Nukleation kan vara homogen (inne i vätskan) eller heterogen (på ytor eller partiklar). Underskott i temperatur, eller underkylning, ökar potentialen för kristallisering och påverkar kristallstorlek och -struktur.

Mätning och analys av krysningspunkter görs med tekniker som differential scanning calorimetry (DSC), polarisationsmikroskopi och röntgendiffraktion, samt genom termisk analys över tid. Praktiska tillämpningar finns inom läkemedelsindustrin, metall- och polymerforskning, där kontroll av kristallformer och krysningspunkter påverkar löslighet, hållfasthet och stabilitet. Exempelvis fryser rent vatten vid cirka 0 °C vid standardtryck, medan tillsatser som salt sänker krysningspunkten och därmed fryspunkten.