kromosomteorin

Kromosomteorin är en central förklaring av ärftlighet som hävdar att gener är belägna på kromosomer och att deras beteende vid celldelningar förklarar Mendels arvslagar. Teorin formulerades i början av 1900-talet av Theodor Boveri och Walter Sutton utifrån studier av hur kromosomerna beter sig i meiosen och hur deras segregation speglar Mendels lagar. Suttons studier av gräshoppor visade att kromosomerna överförs till könscellerna i ett mönster som motsvarar nedärvningens principer, medan Boveri betonade kromosomernas nödvändighet för normal utveckling.

Under talet som följde kopplades geners enhet till specifika kromosomplatser av Thomas Hunt Morgans arbete med fruktflugor (Drosophila melanogaster). Morgans forskning visade att mutationer kunde kartläggas till kromosomiska platser och att nedärvning ofta följer kromosomernas struktur och beteende. Han utvecklade idén om kromosomkoppling och visade hur överkorsning mellan sammankopplade genmarkörer kunde förklara variation och avvikelser från strikt oberoende sortering. Denna idé stärktes senare av Creighton och McClintock genom experiment med majs som demonstrerade faktiska överkorsningar.

Kromosomteorin utgör grunden för modern cytogenetik och genetisk kartläggning. Den gör det möjligt att lokalisera gener till specifika kromosomer, utföra karyotyper och förstå könsbestämning via könskromosomer i olika organismer. Idag förstår man också hur replikation och rekombination bidrar till genetisk variation och evolution. Sammanfattningsvis förklarar kromosomteorin hur genetisk information är organiserad i kromosomer och hur deras arvsmässiga beteende ligger till grund för ärftlighet.