kristalliskt

Kristalliskt är en beskrivning av material eller strukturer som uppvisar ordnad, upprepande atom- eller molekylarrangemang över långa avstånd, det vill säga långväga ordning. Den grundläggande byggstenen i ett kristalliskt ämne är en enhetscell som upprepar sig i ett regelbundet kristallgitter, vilket ger definierade symmetrier och ofta skarpa smältpunkter.

Begreppet används inom mineralogi, kemi, fysik och materialvetenskap för att skilja kristallina ämnen från amorfa eller glasartade material som saknar sådan långväga ordning. Kristallisation sker via nukleation och tillväxt när ämnen övergår från vätska eller gas till fast form under yttre förhållanden som temperatur och tryck. Många naturliga mineraler, salter, metaller och is är exempel på kristalliska material; även vissa polymerer kan vara delvis kristallina.

Kristalliska strukturer karakteriseras genom tekniker som röntgendiffraktion (XRD), elektronmikroskopi och elektrondiffraktion, vilka avslöjar gitterparametrar, symmetri och eventuella defekter. Anisotropi är vanligt: många fysikaliska egenskaper varierar med riktning i kristallen. Defekter som punktdefekter, dislokationer och korngränser påverkar mekaniska och elektroniska egenskaper.

Polymorfi — förekomst av flera kristallformer för samma kemiska samband — är viktig inom läkemedel och materialdesign. Kristalliska material används i mikroelektronik, optik, katalysatorer och byggmaterial tack vare deras förutsägbara strukturella och funktionella egenskaper. Ordet härstammar från "kristall", som i sin tur har gammal grekisk ursprung.