kreditkvaliteten

Kreditkvalitet beskriver graden av kreditrisk i en låntagare eller i en låneportfölj. Den speglar sannolikheten att låntagaren fullgör sina betalningar och den potentiella förlusten vid en eventuell default. Bedömningen används på såväl individnivå som portföljnivå för att styra prissättning, riskhantering och kapitalkrav.

Vanliga mått är sannolikhet för utebliven betalning (PD), förlust given default (LGD) och exponeringsgrad vid default (EAD). Tillsammans används de i modeller för beräkning av förväntad kreditförlust (ECL), särskilt enligt IFRS 9. Kreditvärderingar kan komma från externa ratinginstitut eller från interna kreditpoängsystem. Övervakning av kreditkvaliteten omfattar även icke-presterande lån (NPL) och risknivåer såsom konjunktur- eller sektorszkoncentration.

I bankernas kapitalförvaltning påverkar kreditkvaliteten både prissättning och finansiering. Under Basel-ramverken regleras kapitalbehovet av kreditriskviktade tillgångar (RWA). IFRS 9 kopplar kreditkvaliteten till nedskrivningar via ECL och påverkar hur mycket som reserveras. Säkerheter, garantier och riskmitigering används också för att sänka den upplevda risken i kreditportföljen.

Kreditkvaliteten är dynamisk och kan försämras eller förbättras över tid beroende på låntagarens finansiella ställning och makroekonomiska förhållanden. Den är därför central i riskhantering, finansiering och rapportering i finansiella institutioner.