kortdata

Kortdata är information som är kopplad till fysiska kort som används för betalning, tillträde eller identifikation. Den omfattar data som lagras direkt på kortet, liksom data som används vid transaktioner och autentisering. Vanliga element inkluderar primärt kontonummer (PAN), giltighetsdatum och innehavarens namn. Många kort innehåller även säkerhetskoder och andra verifieringsparametrar. På traditionella magnetremsor finns data i olika spår, medan moderna kredit- eller betalkort i hög grad använder chipbaserad lagring och kontaktlösa lösningar där kryptografiska nycklar och applikationsdata lagras i ett säkert kortsrum eller sikker element.

Data finns i olika lager beroende på kortets teknik. Magnetremsa ger överförbar spårdata som historiskt använts vid traditionella transaktioner, medan EMV-chip lagrar kryptografiska nycklar, certifikat och dynamisk data som skapas vid varje transaktion. Kontaktlösa kort använder oftast tokens eller dynamisk autentisering för att skydda varje köp. För bank- och betalkort följer data och dess användning internationella standarder och regler.

Standards och skydd: Betal- och identitetskort följer internationella standarder som EMVCo för chip- och kontaktlösa betalningar samt ISO/IEC 7810 (fysiska dimensioner), 7813 (kortdataformat) och 7816 (smartkortets kommunikation). Hantering av kortdata regleras i säkerhetsramverk som PCI DSS, som anger hur data får lagras, överföras och skyddas. För att minska risker används kryptering, tokenisering och dynamisk data under transaktioner.

Användning och risker: Kortdata används för betalningar, tillträde och identitetsverifiering i många sektorer. Bevarande och överföring av data kräver strikt tillgångskontroll, revision och efterlevnad av sekretesslagstiftning, eftersom läckage eller missbruk av kortdata kan leda till bedrägerier och identitetsstöld. Modern teknik syftar till att minska riskerna genom säkrare lagring, bättre autentisering och avkryptering.