komplementaritetsbegreppet
Komplementaritetsbegreppet är en central idé inom kvantfysik som introducerades av Niels Bohr på 1920-talet. Det beskriver hur naturen uppvisar motsägelsefulla, men ömsesidigt kompletterande egenskaper beroende på hur man observerar den. En kärnidé är att vissa fenomen inte kan beskrivas fullt ut med en enhetlig uppsättning av mätningar; faktumet att hur man mäter påverkar vad som kan observeras och hur begreppen tolkas.
En klassisk illustration är våg-partikeldualiteterna hos ljus och materia. I vissa mätningar uppträder kvantobjekt som vågor
Begreppet är en del av Köpenhamnsinterpretationen och syftar till att klargöra hur teoretiska begrepp skapas av