kapillærens

Kapillärer är de minsta blodkärlen i kroppens mikrocirkulation och förbinder arterioler med venolerna. De har mycket tunna väggar bestående av ett enkelt lager av endotelceller och ett basalmembran, ofta understödda av pericyter. Diametern är cirka 5–10 mikrometer, vilket innebär att en röd blodcell ofta passerar i enkelrad. Den tunna väggen möjliggör snabb diffusion av syre, koldioxid, vatten och små lösta ämnen mellan blodet och vävnaden. Beroende på vävnadstyp kan kapillärerna vara kontinuerliga, fenestrerade eller sinusoida, vilket styr genomsläppligheten för vätska och lösta ämnen. Kapillärerna utgör huvudvägen för utbytet av näring och avfallsprodukter i vävnader och spelar en central roll i regleringen av vätskebalans och blodflöde i olika organ.

Kapilläriteten, eller kapillär verkan, är vätskors förmåga att röra sig i små rör eller porer under påverkan av ytspänning och adhesion till ytan. Den uppstår genom samverkan mellan kohesion inom vätskan och adhesion till kärlets väggar. I små kapillärer möjliggörs mycket av bytet mellan blod och vävnad via diffusion och filtrering, vilket gör kapillärväggen avgörande för näringsutbyte och vätskeström. En förenklad beskrivning av kapillärkraften uttrycks ofta som h = 2γ cos θ /(ρ g r), där γ är ytspänningen, θ kontaktvinkeln, ρ densitet, g gravitation och r radien på kapillären. Mindre radie ökar kapillärkraften och förstärker vätskeflödet i närheten av vävnaden.

Funktion och sjukdomsrelationer: normalt upprätthåller kapillärerna balans mellan filtration och reabsorption, vilket stöder vävnadsnäring och vätskebalans. Vid inflammation, diabetes eller kärlsjukdomar kan genomsläppet öka eller minska, vilket påverkar vävnadsvätskebalansen och näringstillförseln. Kapillärfunktion är därmed central för både fysiologi och klinisk medicin.