kärnkoden

Kärnkoden är termen som används för den uppsättning av autentiseringskoder och procedurer som krävs för att beordra avfyrning av kärnvapen. I praktiken rör det sig om en kombination av digitala och fysiska säkerhetsåtgärder som utsänds av ledningen i ett land. Den exakta sammansättningen av kärnkodsystemen är klassificerad och varierar mellan nationer, men gemensamt är syftet att förhindra obehörig användning och att kräva flera lager av auktorisering.

Säkerhetsmekanismerna inkluderar ofta en tvåpersonregeln (två personer måste bekräfta och initiera åtgärden), separata nycklar eller koder som inte får vara tillgängliga på samma plats, samt användning av så kallade Permissive Action Links (PAL) som kräver en kodsekvens för att låsa vapnets kontrollsystem. Många system kräver dessutom kommunikation via skyddade kanaler och ett kontinuerligt övervaknings- och godkännandeflöde.

Internationella system varierar; USA, Storbritannien, Frankrike och andra kärnvapenstaters beredskap innefattar liknande principer men detaljerna för hur koderna genereras, distribueras och roteras är hemliga. Diskussioner om kärnkodsens natur förekommer inom politik, försvarsplanering och expertsamhället, där man betonar riskerna med misstag, oavsiktliga utlösningar eller säkerhetsbrister, samt behovet av robusta kontroller och oberoende granskning.

Kärnkoden är därför mest ett begrepp för att beskriva den uppsättning av processer och nödvändiga auktorisationer som krävs för kärnvapenkontroll, inte en offentlig eller specifik siffra eller lösenord.