kärnkodsystemen

Kärnkodssystemen avser de procedurer, kryptografiska nycklar och kommunikationskanaler som används för att autentisera och verkställa beslut om kärnvapenanvändning. De utgör en central del av kärnvapenkommando- och kontrollsystem (NCCS) och syftar till att säkerställa att endast auktoriserade ordningar genomförs, att dessa ordningar verifieras av relevanta aktörer och att kommunikationen mellan beslutsfattare och militära enheter är robust mot fel, missförstånd och angrepp.

Typiska komponenter är autentisering med nycklar eller koder och ibland fysiska behörighetsenheter, procedurer som kräver samtycke från flera personer (till exempel tvåperson-regeln), säkra kommunikationskanaler (krypterade satellit- och markbaserade länkar) samt redundanta lagrings- och distributionspunkter. Systemen är utformade för att vara motståndskraftiga mot störningar, tekniska fel och försök till obehörig påverkan.

Historiskt utvecklades kärnkodssystemen under kalla kriget i takt med behovet av snabb och säker beslutsprocess rörande kärnvapen. Olika länder har egna varianter, men gemensamt är att upprätthålla kontroll, spårbarhet och beskrivna kedjor av befogenheter så att beslut kan genomföras under kriser samtidigt som risken för oavsiktlig eller obehörig aktivering minimeras.

Modernisering av kärnkodssystemen möter utmaningar som ökade cybersäkerhetskrav, interoperabilitet mellan militära och civila strukturer, samt bevarandet av beprövade kontrollmekanismer i krissituationer där kommunikation eller krafttillgångar kan hotas.

Se även: kärnvapen, kärnkommando och kontroll, tvåperson-regel.