isolationsåtgärder

Isolationsåtgärder är åtgärder som syftar till att förhindra spridning av smittämnen eller farliga ämnen genom att särskilja den som är smittsam, det kontaminerade området eller materialen från övriga. Sådana åtgärder används i hälso- och sjukvård, arbetsmiljö och samhällsskydd, och vid utbrott av sjukdomar eller farliga situationer.

Åtgärderna kan klassificeras i administrativa, tekniska och personliga skyddsåtgärder. Administrativa åtgärder innebär rutiner och policys, såsom riskbedömning, övervakning, vård- och besöksrutiner samt utbildning av personal. Tekniska åtgärder inkluderar färre rörelser mellan enheter, särskild ventilation, negativa trycksystem och separata lokaler eller uppdelade zoner. Personlig skyddsutrustning omfattar skyddskläder, handskar, visir och respiratorer när det är nödvändigt. Tillsammans skyddar dessa åtgärder både den som blir utsatt och vårdpersonal eller andra berörda.

Inom vårdsektorn används isolationsåtgärder för olika omgångar av smitta, såsom kontakt-, dropp- och luftburen isolering. Det kan även innebära särskilda rum eller avdelningar, avgränsade vårdstrukturer och riktlinjer för vårdpersonalens rörelse och hygienrutiner. Utöver sjukvården används isolationsåtgärder vid hantering av farliga ämnen eller i renoverings- och arbetsmiljöer där risk för kontaminering föreligger.

Implementering kräver ofta en riskbedömning, tydliga riktlinjer och kontinuerlig uppföljning, samt hänsyn till samhällsnytta och individens rättigheter. Rekommendationer kommer vanligtvis från hälsomyndigheter och berörda myndigheter.